Somnade sent inatt, tankarna snurrade och tårarna rann.
Jag hann knappt vakna innan tårarna och tankarna kom igen!
Allt är så hemskt, jag kan inte förstå det, hoppas fortfarande att jag ska vakna upp ur en hemsk mardröm, fast jag börjar inse att det inte kommer att hända!
Stefan Liv var, ÄR en stor person i Jönköping, och i Sverige. En förebild utan dess like, tänk på alla små hockeykillar som ser upp till honom, alla barn vet vem han är!

Jag vill inte tänka på hur hans familj har det, hur hans fru mår, att bli änka vid en låg ålder, bara sådär helt plötsligt!
Hans barn som aldrig kommer att få träffa sin pappa igen, aldrig få busa med han, aldrig se sin pappa spela ishockey och göra snygga räddningar igen, hur berättar man för dom?
Och hans föräldrar, hur begraver man sin egen son? hur säger man farväl till sin bror?
Jag hoppas verkligen att han, och självklart alla andra som omkom att de inte kände nått, att de inte förstod vad som var på väg att hända!

Även fast jag inte kände Stefan så verkade han vara en trevlig kille, med ett glatt humör och en jäkla humor, och dialekten, haha, den dialekten som man kände igen så fort den va på radio eller tv!
radarparet Liv-davidsson, det finns inte längre, usch va hemskt, tänk på alla som han har spelat med, speciellt Johan Davidsson..
Han var killen som glömde fjärrkontrollen i kylskåpet i 6 månader, hur gör man nått sånt?
Han var killen som stötte på många av mina vänner och bekanta på krogen, innan han tillslut hittade sin Anna, som han inte fick vara gift med så länge!
Han var killen som "dansade" efter varje vinst, som alltid gjorde publiken nöjd, även fast det egentligen var så oerhört töntigt, men gud så charmigt!
Han var killen som sjöng(och förmodligen fullast av dom alla) den där soliga varma dagen 2004, som vi skolkade från skolan på, bara för att vara på Hovrättstorget, det är dags att gå hem nu..du har gått hem till änglarna nu!
Han var killen som var med på Time out "Stefan kör en sådan där ismaskin, tut tut här kommer Stefan Liv", aldrig kommer jag att glömma det, men det var förmodligen bara min och Fiens sjuka humor som tyckte att det var kul!
Han var killen som alltid ställde upp på intervjuer, efter både vinster och förluster, och han hade alltid svar på tal och kom alltid med roliga kommentarer, han sa vad han tyckte och tänkte!

Allt det där är historia nu, men minnena kommer alltid att finnas kvar!
Ikväll ska jag till Hovrättstorget, och jag hoppas att ni också ska det!

Vila i frid, du är saknad men aldrig glömd!