Här kommer en liten sammanfattning hur det gick till när världens finaste prinsessa kom till världen!
Fredagen då BF var kom och gick, på lördagen den 25 juni så kände jag absolut ingenting och tänkte mest hela dagen att nee det kommer inte komma igång idag heller.
Men efter att ha vilat och ätit lite vid ca 16.45 så känns det konstigt i trosorna, nästan som när man får mens när det kommer ut en klump blod..förlåt för äckeldetaljer ;) men det var inte blod och det fortsatte att sippra, så då tänkte jag att det måste ha vart fostervatten. Jag ringde in till förlossningen och de bad mig avvakta en timme och sen ringa igen.

Klockan 18.08 så ringer jag in igen, och det har inte kommit så mycket mer vatten så jag börjar tro att det var slemproppen som gick, men de ville ändå att jag skulle komma in för en koll. Så en timme senare ungefär så kommr vi in till förlossningen då det körs en ctg och allt såg bra ut och den visade även att jag hade en sammandragning vilket jag inte ens kände av. Sen skulle hon kolla om det var vattenavgång med sterila instrument, och när jag hoppas upp på britsen så kommer det jättemycket vatten, så var ju inte längre någon tvekan om att det var fostervatten.
Men jag fick ändå åka hem eftersom jag inte hade några sammandragningar/värkar ännu.

Så sagt och gjort så åkte vi hem efter att ha mellanlandat på maxi för lite godisinköp. Vi käkade lite och gick och la oss tidigt för tänkte ifall om att det händer något så kan det ju vara bra att få lite sömn men hinner inte mer än att gå och lägga mig vid 22 innan jag får min första sammandragning, men tog ca 1 timme till nästa kom, och vid midnatt så började dom komma med 10 minuters mellanrum så vid halv två så ringde vi in till förlossningen och vi fick åka in.

Vid ca 02.30 så blev jag inskriven, då det kördes en ny ctg-kurva och det visade sig att jag hade sammandragningar var 10:e minut och ibland någon tätare, så vi fick ett förlossningsrum och jag fick en morfinspruta så att jag skulle kunna sova, vilket jag inte gjorde.
Vid ca 07 så börjar värkarna bli riktigt jobbiga och efter att ha varit uppe på toa så är jag nära på att svimma och mår inte alls bra, och då körs en ny ctg-kurva och cirkusen börjar dra igång på riktigt.
Värkarna kommer men de tycker inte att de är tillräckligt starka, så jag får värkstimulerande dropp och då händer det mycket med värkarna på en gång.
Dagen knallar på och jag får ondare och ondare men det händer inte så mycket ändå, jag har verkligen ingen tidsuppfattning på hela dagen!
Testar akupunktur vilket inte hjälper ett smack, förutom att jag typ får ont i armarna av det, så var nog inget bra för mig. Lustgasen prövar jag och den hjälper mycket i början, i slutet hjälpte inte lustgasen i sig så mycket men den hjälpte mig att kontrollera min andning.
Jag ber om epidural och narkosläkaren kommer, men misslyckas totalt, efter 3-4 försök så ger han upp med motivering att det är för trångt mellan mina koter, jag blir grymt ledsen och besviken!
Strax efter det kommer en ny barnmorksa in, och det visar sig att det är Sofia som jag hade första gångerna på inskrivning och hälsosamtalet, och det var som att självaste gud kommer in, alltså det var så skönt att se henne så det finns inte ord för det. Och hon stannar hos mig i princip hela tiden, men allt blir bara jobbigare och jobbigare. Och klockan 16.45 är det dags att börja krysta, och gud så ont det gjorde! Efter 30 minuter, alltså klockan 17.15 så säger det plopp så är hon ute och jag får upp ett kladdigt litet knyte på mitt bröst, och lyckan är så total så det finns inte, DET var en sjuk upplevelse i sig, jag bröt ihop totalt och bara grät och skrattade och visste intte riktigt vart jag skulle ta vägen med alla känslor.
Micke klipper navelsträngen som jag aldrig trodde att han skulle göra, och det var  så underbart att han ändå gjorde det trots att han varit livrädd för det!
Hon tar bröstet nästan med en gång, duktiga lillskrutta!

Efte en stund så är jag uppe på toa och duschar av mig lite snabbt sedan sätter jag mig med min fina tjej i famnen och ammar lite och vi får in våran grattisbricka med smörgåsar och dryck, vilket smakar sådär då jag är alldeles för skakig för att äta!
Vid 21-tiden så får vi åka upp till bb-avdelningen där jag försöker få i mig lite till att äta och ammar lillskruttan och bara är. Micke får tyvärr inte stanna vilket jag tyckte var grymt jobbigt, men det gick bra ändå!

Oj, det blev visst inte en sådan kort sammanfattning, men det var ju trots allt en rätt lång förlossning.
tog 24,5 timmar från det att vattnet gick tills det att hon var ute, våran alldeles egna prinsessa Meja.
Jag är så lycklig och så stolt.
Jag är otroligt tacksam för att Micke var där med mig hela tiden, det var honom jag lyssnade på under hela förlossningen, det var han som puschade på mig under krystarbetet och det var han som var vid min sida när Meja kom upp på bröstet och har varit vid min sida hela tiden, och att se dom två tillsammans gör mig så rörd, det är det finaste som finns!

26 juni 2011 klockan 17.15 så föddes Meja och vägde 4250 gram och var 52 cm lång!
Jag älskar min familj!


Ps, ni som längtar efter bilder, det kommer. vi känner att det inte riktigt är prio ett just nu, vi har fullt upp med att lära känna den nya familjemedlemmen.