Tuffs<3

Jag var och hälsade på Tuffs idag trots allt..och det var det bästa som kunde hända just nu!
Men tar det från början..
Vaknade 10.50..skönt! Gick upp å käkade frukost, ensam då mamma å pappa redan käkat för längesen:P
Efter att jag hade duschat å så, så ville mamma å pappa hitta på nått, åka en utflykt, och jag tänkte först på lager 157..men sen kom jag på att nej, det kommer inte finnas nått kul där, för det har de inte gjort de senaste gångerna jag vart där, visserligen så va de några år sen nu:P
Men vi åkte iväg och tankade, och när vi var på macken så kom jag på att jag ville åka til Vetlanda å gå på Karlssons, så sagt och gjort så åkte vi dit, och det var lika kul som alltid att gå i den där affären:P haha, de har verkligen en massa skit där..mamma å pappa köpte dock mest grejer, jag köpte en tång som man kan ha när man lagar mat, men den ska jag spara tills jag flyttar hemifrån, och så köpte jag en liten kruka som såg ut som en ko, och sen gick vi in på blomaffären jämte och köpte en lite blomma att ha i kokrukan!
Och sedan blev det mat på Mcdonalds, gott=) Och sedan tog jag över ratten och styrde bilen mot SÄVSJÖ och Vallsjö, till min älskade katt TUFFS!=))
Och det var ingen hemma, så vi gick in i ladugården:P så såg jag genom fönstret på dörren som är mellan mjölkrummet och själva ladugårdsdelen en stor svart katt och kom på att det var Maykus (föredetta maya, de kom på att det var en kille:P) och han hade blivit så stor, så söööt och så himla kelig är den katten! Så gick ut med honom till mamma å pappa, och sen hittade jag min älskade Tuffs, och när jag lyfte upp honom så la han sitt huvud mot mig och tryckte tassen in i ansiktet på mig, som han alltid gör! Åhh jag trodde nästan jag skulle pussa sönder honom, ni förstår inte hurdan underbar känsla det var att se honom, det var i september jag lämnade ifrån mig honom, så rätt så exakt 4 månader sen jag såg den lilla skiten.
Och han hade blivit tjockis, haha! Och han var fortfarande lika busig, och skulle busa med Maykus, men han brydde sig inte utan bara gick iväg, så cool katt den där Maykus, skule bli den perfekta innekatten, för han är så kelig och lugn, han är inte ens ett år än juh så han är fortfarande kattunge, men så himla lugn.

När tuffs kom till gården så hade han varit dålig, vilket jag inte hade fått reda på..han hade vart dålig i magen och såntdär och riktigt slö och hängig, men han har repat sig så bra så och blivit redig tjockis som sagt.
För när vi lämnade honom där så var Maykus riktigt dålig, och de trodde inte att han skulle överleva, så det kanske var nån kattsjuka som gick där:/
Men ååhhh, min älskade Tuffs alltså, han är så fin, lika mjuk och fin i pälsen som alltid var han!
Och han luktade bondkatt=)
Och jag är så glad att jag lämnade honom där, för han har det så himla bra där när han kan springa runt som han vill och busa med de andra katterna och farbror John tar så bra hand om honom, så han kan inte ha det bättre, och jag är så glad att han mår bra och är glad, även fast jag saknar honom lite varje dag, men nu har jag fått ro i kroppen och verkligen sett med egna ögon att han har det bra där, så nu känns det bättre.
Men samtidigt så var det jobbigt att träffa plutteskrutten, han är juh ändå min bebis!
Men jag får komma och hälsa på där när jag vill så det är så himla skönt!
Fick dock inte träffa verken Lovisa eller Karin, vilket jag tyckte var skittråkigt, för skulle ha viljat ge dom en sådan där stor bamsemega kram, för jag saknar dom så mycket!
Lilla Tuffs, älskar honom så mycket så det finns inte ord, det är nog ingen som kan förstå hur mycket man kan älska ett djur så mycket, och det är nog ingen som kan förstå hur jag kan älska Tuffs så mycket, eftersom han är väldigt speciell, med tanke på hur busig han är och att han gärna naffsar, så ja nu har jag riv och bitmärken över hela handen, men det är det värt!
Och ja, jag älskar honom trots att han är sådan, och att folk mer eller mindre hatar honom, men han är det bästa som hänt mig, han var min första katt, jag har velat ha en katt i hela mitt liv, en grå katt, och det är precis vad han är, jag tog hand om honom från det att han var ca 2 veckor, så det är klart att jag har en speciell relation med honom, han är juh min bebis!

Usch, gråter en liten skvätt igen..mycket känslor nu!

Annars ikväll har jag kollat på Körslaget, och suttit här, ätit godis och chips, tills jag mådde illa!
Ska snart gå och sova, och tänka på Tuffsen, min älskade älskade bebis, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!

Men jag känner mig olycklig trots allt..
varför kan han inte bara förstå och prata med mig?

Pussåkram

Kommentarer
Postat av: Anonym

Så glad för din skull att du fick träffa honom igen! <3

2009-01-11 @ 00:36:26
URL: http://fiien.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0