Fy fan, fick brev från Alfa kassan precis, så öppnar brevet och läser att jag är beviljad ersättning, jag känner hur en lättnad lyfts från mina axlar..läser igenom papprena, så kommer näst sista pappret, där står det att jag är avstängd från Alfa kassan och inte har rätt till ersättning i 45 dagar plus 7 karensdagar alltså under 52 dagar...
Så det blir alltså inga pengar denna månaden, och jag kanske skulle få nästa månad, men kommer förmodligen inte få det eftersom arbetsförmedlingen har stängt av min alfa kassa från den 13 oktober för att jag ska få från Försäkringskassan istället..Så det blir väl lite pengar i november iaf, men ändå..
Jag har gått utan inkomst i 3 månader, tack vare att jag blev utslängd från mitt eget hem och det inte finns några möjligheter till att pendla 7 mil när jag jobbade delade turer och varannan helg, jag blir så jävla ledsen.
Bara gråter just nu, satt och pratade med en i kundtjänst på alfa kassan, jag grät tom i telefonen, jävla mesig man är egentligen.

Skule vilja säga till en person just nu att jag är jävligt arg på honom, och att det är pga honom som jag inte får några jävla pengar, okej jag sa upp mig för en massa andra saker egentligen, att jag mådde rent jävla skitdåligt, men de va man tvungen att få läkarintyg på och det skulle aldrig gått ändå..är inte meningen att jag ska lyckas här i livet.
Allt förändrades verkligen på två skunder, inte ens över en natt, mitt liv tog bara slut helt plötsligt, den 9 juli 2008, fy fan!
Det dumma är att jag tänker på honom varje jävla dag..jag tänker på allt som hänt innan jag somnar på kvällarna, jag sover skitkasst om nätterna bara för att jag drömmer om honom, eller om sävsjö eller om nått som påminner om det..
Jag saknar honom, och det är ett helvete bara de, jag trodde aldrig jag skulle säga det, men det gör jag..fanfanfan FAAAAN!!!
Jag trodde jag hade blivit stark igen, att jag skulle klara det och gå vidare, jag hade fått känslor för en kille, riktigt mycket och starka känslor, men så behandlar även han mig som skit.
Och nu har mitt ex börjat bli så himla snäll och trevlig mot mig, va fan vill han?
Ibland har jag bara lust att gå och dö, och just nu i denna skrivande stund så är lusten för det väldigt stark, jag visste att detta skulle bli en skitdag, det kände jag redan när jag gick upp idag vid tio.
Och måste ringa vårdcentralen imon med, orkar inte ha ont i bröstet längre, de måste för fan göra nånting åt det nu!

FY FAAAN!
Helvetes tårar kan man verkligen säga att det är just nu..
varför kan ingen bara ta mig härifrån, varför kan jag inte få ett jobb i Göteborg nu så jag bara kan få komma här ifrån och starta ett nytt liv, och bli stark igen, jag var stark en gång i tiden, även om jag inte visste det då, men jag kämpade hela tiden, men nu har den gnistan slocknat så mycket, det finns inte ens en liten liten glödbit kvar av allt detta..
Ge mig styrka, någon!?