Usch och fy fan vad jag inte orkar med nått längre! Verkligen ingenting, jag trodde att mitt liv äntligen började ordna upp sig, men vad är det man brukar säga, upp som en sol och ner som en pannkaka, mer upp som en sol och ner som ett åskregn!

Det finns verkligen så mycket jag skulle vilja skriva, så mycket jag skulle vilja säga, så mycket jag skulle vilja skrika rätt ut, alla dessa känslor inom mig, jag kan inte hantera dom, jag vet inte vad jag ska göra med, just nu går det, men inte länge till!
Åhh vill bara att jag kan få tillbaka helgen igen, då jag mådde bra!
Men usch, jag vill flytta hem till Jönköping kan jag säga, saknar allt där hemma, det kommer nog alltid att vara mitt hem, jag älskar Sävsjö, det är jättemysigt här, men jag passar inte här, det finns inget för mig här, inga vänner, ingen familj, inget liv!
Bara mitt jobb som jag vet att jag har månaden ut, men sen kanske jag är arbetslös igen, och om jag då är det!? Vad ska jag då ta mig till, vad finns det här då?

Gaah, jag vill bara skrika och gråta och försvinna under jorden nånstans!
Jag hatar folk som säger en sak men sedan säger/gör något annat, det är så otroligt störande.
Och jag kan inte hålla allt inom mig, hur kan han vara så jävla dum i huvudet som han är ibland?
Vi har knappt träffats på en vecka och idag trodde jag äntligen att vi skulle göra nått och han sa det på morgonen att vi skulle göra det, men nej inte enligt honom, för det kan juh vara jävligt svårt att säga nej när man frågar om vi ska åka iväg nånstans, jälva idiot!
Förstår han inte att jag inte orkar? Att jag blir ledsen och sårad, vad tjänar det till om vi aldrig träffas? När jag aldrig känner mig uppskattad och älskad?
Älskar jag honom?
Allt kanske bara var ett stort jävla misstag, förhållandet, att jag flyttade hit, att vi blev sambos, men allt kändes juh så rätt, men jag är väl bara ung och dum, och förhållanden kanske inte är min grej, vem vet jag kanske aldrig få gifta mig och skaffa barn, det som jag längtar efter mest på denna jord.
Men jag kan bara stiga ut ur mig själv och se mig falla samman i miljontals bitar..sakta, sakta för att sen inte orka hålla emot och krasha totalt!

Och sen finns det en människa som spökar i mitt huvud, varför?
Jag hatar spöken!!

Vårdcentralen idag och gjorde ekg och tog blodprovet, ekg:t såg bra ut, blodproverna vet jag inte än, och jag ska på thoraxröntgen någon dag, han skickade en remiss, känns så jävla onödigt, känner mig så jävla löjlig som gick dit, jag visste ändå att dom skulle säga att det inte är nått, som vanligt när man är läkaren!
Men varför har jag ont till och från och har haft det i ett år?
Men allt såg bra ut, han kanske bara såg ett sorgset hjärta, vem vet!?

Uschuschusch, vet inte vad jag ska ta mig till, och på råga av allt så jag väl ovän med syrran med nu. bara för att jag inte orkar åka till Jönköping och träffa dom idag..
Vad gör jag för fel?

Vart försvann alla vänner?
hur svårt kan det vara att nångång åka till Sävsjö för att hälsa på mig, hur svårt kan det vara att fråga om man kan träffas? Utan att det är jag  som ska behöva göra det, och om det nångång är nån som säger att den vill träffas så måste jag åka till Jönköping, jag har bott i Sävsjö i denna lägenheten sen 2 november, men hur många är det som har vart och hälsat på? Ingen, förutom mamma, pappa, syrran och Linus..
Betyder jag verkligen så lite?

Jag vet att jag klagar och tycker synd om mig själv, men låt mig göra det då!

Nee jag ska inte skriva mer, hur mycket mer jag än vill skriva så borde jag verkligen inte, allt är bara för jobbigt just nu, jag vet inte vart jag ska ta vägen så ska ställa mig i en riktigt varm dusch, i evigheter och bara låta tårarna rinna!!